I morse tog bebban 3 steg. Det var bara pappa som fick se, men mamma blev mycket stolt och glad. Sen på dagen ropar pappa igen då hinner mamma se 2 av ytterligare 3 steg. Detta måste skrivas in i boken tänker mamma. Men så hux flux som en besatt börjar bebban på kvällen att resa sig stappla fram ett par steg upp igen och så håller hon på som besatt verkligen, hon bara ska gå.
Och jag som har tänkt att detta kommer gå finfint, bebban har nämligen varit extremt försiktig och tagit det väldigt lugnt, hon har stått och ställt sig mycket stadigt i en lång tid nu. Men icke ikväll, ojoj så hon föll handslöst framåt och ändå skulle hon upp igen. Ni som sett vildingen alva vet vad jag talar om, detta var faktiskt värre. Sex steg räknade vi till som mest.
2 kommentarer:
ojojoj vad det går undan ,vad fort det går när dom väl bestämmer sig för att gå :-) farmor
Duktiga, söta lilla bebban!
Skicka en kommentar